Gå genast ut med hunden!



Britt hade tur. Det var den snälle Harry Petterson som kom. Hon kände honom. Han var mycket närsynt. Britt hälsade. Harry kände igen Britt på hennes röda hår. Men den lille Trolle tog han för en hund.

" Snälla barn", sa han. "Här i huset får man inte ha djur. Fru Jonsson är allergisk. Hon får snuva av djur. Gå genast ut med hunden.

"Jag väntar bara på Sonja", sa Britt olyckligt.

Trolle gnäggade.

Harry Petterson tog på sig glasögonen. Han hade dem i fickan.

"Kors i allsin dar!" topade han. "Det är ju en häst. Det var den minsta häst jag sett. Men är du alldeles tokig? Tar du upp en häst i trappan?"

"Sonjas pappa skulle se den", sa Britt blygt.

"Vad är det för fel på Sonjas pappa då? Kan han inte gå ner på gatan  och titta på hästen?"

Just då kom Sonja.

"Du är tokig, Sonja", sa herr Pettersson. "Ta ut hästen!Fru Jonsson blir arg. Det förstår du väl"

"Hon ska inte få se den", sa Sonja. "Vi skyndar oss upp. Kom u,Trolle"

Med knäckebrödet gick det bättre. Sonja gick före. Hon sträckte fram handen med brödbiten framför Trolles nos. Trolle tog ett steg i taget för att nå brödet. Det gick inte fort. Men de hade tur. De mötte inte någon mer i trappan. Flickorna blev trötta och svettiga. Men ponnyn var pigg.