Det fanns bara fyra personer vars röster jag blockerade av artighet: mina två bröder och två systrar, som var så vana vid avsaknaden av privatliv i min närhet att de knappt ägnade det en tanke längre. Jag gav dem den avskildhet jag förmåde. Jag försökte låta bli att lyssna.

Men även om jag försökte ... så visste jag.

Rosalie tänkte som vanligt på sig själv. Hon hade fått en skymt av sin profil i någons glasögon och funderade nu över sin egen perfektion. Rosalies sinne var en grund damm med få överraskningar.

Emmet var fortfarande rasande över en brottningsmatch han förlorat mot Jasper under natten. Hans begränsade tålamod skulle utsättas för en svår prövning om han skulle klara sig genom hela dagen utan att arrangera en returmatch. Det kändes aldrig som om jag inkräktade när jag lysnade på Emmets tankar, eftersom han aldrig tänkte någonting som han inte skulle kunna säga högt eller omsätta i handling.Kanske kände jag mig bara skyldig lyssnade på de andras tankar för att jag visste att det fanns saker de inte ville att jag skulle känna till. Om Rosalies sinne var en grund pool, var Emmets en kristallklar sjö utan skuggor.

Och Jasper ... plågades. Jag kvävde en suck.

Edward. Alice kallade på mig i tanken och fångade genast min uppmärksamhet.

Det var precis som om hon hade ropat mitt namn högt. Jag var tacksam över att mitt namn hade blivit omodernt på sistone - Det hade varit irriterande att automatiskt vrida på huvudet varje gång någon tänkte på någon som hette Edward.

Jag vred inte på huvudet nu. Jag och Alice var duktiga på de här privata samtalen och det var sällan någon som kom på oss. Jag fortsatte stirra på sprickorna i putsen.

Hur är det med honom? frågade hon.

Jag rynkade pannan en aning och spände läpparna - ingenting de andra skulle reagera på. Jag såg bara uttråkad ut.

Alices tankeröst lät skärrad nu, och jag såg i hennes sinne att hon iakttog Jasper i smyg. Är det någon fara?

Jag vred på huvudet långsamt åt vänster, som för att titta på tegelstenarna i muren, suckade och vred tillbaka huvudet mot sprickornai putsen. Bara Alice förstod att jag skakade på huvudet.

Hon slappnade av. Låt mig få veta om det blir värre.

Jag rörde bara ögonen, först mot taket och sedan ner igen.