Snart kom väl andra som ville ha hissen. Mamma gick efter en äve socker. Sonja öppnade hissdörren igen. Mamma la sockret på bänken längst in i hissen. Då skyndade Trolle in. Mamma fick tränga sig ut. Så stängde de dörren. Och så tryckte de ner hissen. Trolle gillade inte att åka hiss. Han blev rädd när hissen rörde på sig. Han slog bakut. Då började hissen svänga farligt. Hela familjen sprang nerför trapporna så fort de kunde. Klas kom först och sen pappa. Sonja kom efter och sist mamma. Sen stod de där alla fyra och lyssnade nere i farstun. De var rädda att Trolle skulle förstöra hissen. Porten gick upp. Ett ärldre par kom in. De ställde sig också och väntade på hissen. Sonja hade kudden och överkastet på armen. Man kunde tro att de varit ute och piskat överkastet och kudden. Hissen dunkade och slog i väggarna på nervägen.

"Jaså, herrskapet väntar också på hissen", sa den gamle mannen vänligt. "Det är tur att den äntligen är lagad."

Familjen kunde bara nicka. De tittade förfärade på varann. De lyssnade till dunsarna uppifrån. Långsamt, långsamt närmade sig hissen. Trolle sparkade ängsligt. Nu hörde de att han skriade.

"Nej, vet du vad", sa den gamla damen. Hon tod ett fast tag i armen på den gamle herrn.

"Den hissen är inte lagad. Inte så jag törrs åka i alla fall. Hör så den låter! Kom så går vi uppför trappan!"

Familjen andades ut. De gamla paret gick i sista minuten. Straax därpå var hissen nere med Trolle.

Linnéa