Till slut var de uppe. Sex trappor upp ringde de på Sonjas dörr. Pappa öppnade.

"Hej pappa", sa Sonja. "Här är en häst som vill hälsa på dig" Pappa blev förtjust.

"Gick han uppför alla trapporna? En sån duktig liten häst. Ni fuskade väl inte och tog hissen?"

"Nej pappa, vi fuskade inte. Och hissen är trasig. Det vet du väl?"

"Javisst, ja", sa pappa. Han såg förskräckt ut.

"Jaa", sa Sonja. "Vad är det med det?"

"Jag kom på hur det är", sa pappa. "Hästar kan gå uppför trappor.Men dom kan inte gå nerför. Så vi har en lite fånge här. Då hördes steg i trappan. Långsamma steg.

"Det är nog gamla Ulla Bergström", sa pappa. "Vi måste ta in hästen."

Sonjas lillebror Klas kom. När han såg Trolle blev han alldeles lycklig. Klas kramade Trolle och ledde in honom i köket. Där gav han honom vatten i en plasthink.

Det ringde på dörren.

"Tänk om det är arga fru Jonsson!" ropade Sonja.

"Jag öppnar", sa pappa.

Ulla Bergström stod utanför. Hon var trött och andfådd.'"Fölåt att jag stör2, sa hon. "Jag hörde röster och så ringde jag på. Det är rysligt när hissen står. Så många trappor att gå. Vill du hjälpa mig ringa om hissen? Jag har så svårt att gå i trappor."

"Ja", sa pappa. "Det är flera som har svårt att gå i trappor." Han lät full i skratt.

"Jag lovar att ringa", sa pappa. "Men sitt en stund och vila."

Han drog fram en stol åt henne i hallen.

"Tack snälla du", sa Ulla Bergström och satte sig. "Åh, det var skönt."

Just då frustade Trolle i köket.

"Oh", ropade Ulla förskäckt till. "Ni har främmande och här sitter jag och stör.2

Hon gled ut genom dörren. Hon var så snäll och så rädd att störa.

Linnéa