Utanför stod fru Jonsson.Hon var också röd i ansiktet. Hennes små arga ögon borrade sig in i mammas. Hon skrek:

"Skäms ni inte över att ha en häst på balkongen!"

Hela familjen trodde att mamma skulle svimma. De hade smugit efter ut i hallen. Sonja kramade Klas hand hårt. Han kramade tillbaka. Pappa var blek. Men mamma blev arg.

"Nej, vet fru Jonsson vad", sa hon argt. "Nu går det för långt! Jag har tålt mycket. Barnen har inte fått ha kaniner eller marsvin. Inte äns små vita möss har jag låtit dem ha. Bara för dig och din snuva. Men nu går jag och köper en stor, långhårig hund. Sen kan du komma och klaga. Blir det bra så?"

Mamma fräste fram de sista orden. Så slängde hon igen dörren. Mitt i ansiktet på fru Jonsson. Ingen hade trott att mamma skulle våga det. De stod tysta och beundrade henne. Mamma vände sig om och tittade på dem.

"Idag är alla tokiga", sa hon. Men sen började hon skratta. "Alla är tokiga. Utom fru Jonsson. Hon är helgalen. En häst! En häst! Har ni hört? En häst på balkongen!" Mamma skrattade så att tårarna rann. Alla började skratta. Det var så skönt att få skratta efter all spänning. De skrattade och skrattade.

"Hon är helgalen", frustade mamma. Så tittade hon upp. "Eller... hon är... kanske... inte det?"

Orden kom i små stötar. Mamma stirrade in i vardagsrummet. Där inne skymtade hon en mycket liten häst. Trolle hade travat in genom balkongdörren. Klas hade inte stängt den. Över huvudet hade han pappas skjorta. Klas hade glömt hänga in den.

Linnéa