Den här gången recenserar jag boken Svart ängel från House of Night serien. Det är del fyra i serien. Det har kommit ut sju böcker i serien om Zoey Montgomery senare Zoey Redbird. Varav fyra har blivit översatta till svenska än så länge.

På svenska

1. Utvald.

2. Sveket.

3. Svart ängel.

4. Jagad.

På engelska

1. Marked.

2. Betrayed.

3. Chosen.

4. Untamed.

5. Hunted.

6. Tempted.

7. Burned.

Jag har inte läst de engelska originalböckerna.

Jag gillar Svart ängel. Den är bra och det händer saker hela tiden Något som jag gillar. Händer det ingenting i boken blir jag uttråkad. Man måste ha läst de andra böckerna för att förstå.

En dum kråkas kra, kra, kra höll mig vaken hela natten. (Eller hela dagen rättare sagt- jag är ju vampyrelev ch vi har vänt på dygnet.) Hur som helst, jag fick inte en blund i ögonen på hela natten/dagen. Men det finns värre saker i livet än sömnlöshet. Som att ens kompisar är förbannade på en. Fråga mig, jag vet. För jag är Zoey Redbird, just nu obestridd drottning i "göra kompisar sura"-riket.

Persefone, det stora fuxstoet som var min så länge jag var på Nattens hus, sträckte på halsen och gned mulen mot min kind. Jag pussade henne tillbaka och fortsatte rykta henne. Pysslet med Persefone hjälpte mig att få ordning på tankarna och fick mig att må bättre. Och jag behövde definitivt hjälp med båda delarna.

"Jag har lyckats undvika Den stora sammanstötningen i två daga nu. Men så här kan det inte fortsätta", sa jag till Persefone. "Ja, jag vet att de är i matsalen och äter middag just nu, och att de är bundis och bästis med varandra och håller mig utanför.

Persefone frustade och återgick till sitt hö.

"Ja, jag tycker att de också har varit dumma. Visst ljög jag för dem, men det var mest av misstag. Och ja, jag höll en del hemligt för dem. Men mest för deras egen skull." Jag suckade. Att jag undanhöll dem att Stevie Rae var odöd var för deras egen skull. Att jag undanhöll dem min affär med Loren Blake- vampyrernas hovpoet och lärare på Nattens hus- var mest för min egen skull. "Men ändå." Persefone lade öronen bakåt och lyssnade på mig. "De dömer mig för hårt."  Persefone frustade igen, och jag suckade igen. Skit också. Jag kunde inte hålla mig undan hur länge som helst.

Linnéa